Öppna dörrar..

Man brukar säga, att stängs en dörr, så öppnas alltid en ny...

Här är kliniken så paranoid, att om man gläntar på en dörr, så stänger dom 10 andra, bara för att vara på den "säkra" sidan.

... I förebyggande syfte...

För några år sedan läste jag ett utslag från socialstyrelsen till st sigfrids sjukhus, där det stod

..men som jag tidigare sagt, socialstyrelsen är ju tandlös mot detta odjur..

"Klinikens uppgift är att vårda patienter, inte förebygga och utreda nya brott"

Gråta...

Jag skrev i min tidigare blogg att jag alltid grät mig till sömns tidigare, varje natt, natt efter natt..

..det har jag slutat med nu..

.. nu för tiden finns det bara ett apatiskt gloende rakt upp i taket, en snabb "bön" att inte behöva vakna nästa dag, sedan börjar helvetet...
..jag hade velat gråta, men kan nästan inte det längre..

..tårarna är slut.. 
..tårarna är inlåsta..

Endast när man är som sårbarast, naken, sittandes på golvet i duschen, och tänker tillbaka...
...på vad som har varit...
..hur det kunde ha varit...
..och hur det kommer att bli...

..när man sitter där i sin ensamhet..
..letar sig tårarna fram...
..den ena efter den andra..
..när ingen ser...


Patetiskt va?

Missförstående personal?

Det är rätt lustigt, ibland undrar jag (ibland, alltid), om personalen är utbildade för att kunna ta hand om folk som har adhd eller liknande...

Allt jag har lärt mig om adhd är att patienter som har adhd, behöver tid, struktur, tid.

Ja, jag skrev tid två gånger, för det är det viktigaste, man kan inte dra i, skälla eller stöta bort personer med det problemet, för då blir det bara värre..

Det viktigaste är kontakt, ja, kontakt är det viktigaste, inte bara för personer med adhd, utan alla människor..

MÄNSKLIG kontakt..

..det finns inte längre i vården..

..det finns inte tid, allt ska ju dokumenteras, och det ska fixas med dom papprena, och sedan är det ju de, och sedan är det ju ...

..vart tog mänskligheten vägen?
..vi kanske inte förtjänar det...

Testament problem...

Upptäckte igår kväll när jag fyllde i testament handlingar, att det är väldigt svårt att få dom giltiga..

vid fullt förstånd och sunt förnuft, och av fri vilja, förklarat
detta som sitt testamente och yttersta vilja.

Det står längst ner på testamentet, kan man vara i fullt förstånd när man är inlåst på psyket?

..desutom är det väldigt svårt att få det "validerat", det ska ju skrivas under av 2 personer, med namn och adress, men det vågar ju inte personalen, och man kan ju inte ta en "dåre" och låta den skriva under heller..

..mina föräldrar kan ju inte skriva under, då dom är "arvingar", det skulle säkert kunnas bestridas.
...varför ska allt vara så svåårt???

Today I...

20'000 SEK in reward for my death

Tänk vilket lätt lösning!

Inte dyr...

effektiv...

Kontakta mig..

Jag har märkt att en del kommentarer är "personliga", och har valt att skaffa ett email konto som ni, om ni vill ställa frågor, eller bra prata, kan skriva till:

Jag hoppas ni kan läsa emailadressen, den ser knepig ut, men det är mest för att hålla spamrobotar borta...

men det innehåller iaf ssspatient,   sedan ett snabel a.  hotmail och sedan kommer ju våran landskod, se.

Misshandel ?

Läste i Smålandsposten om en patient som misshandlat 7 vårdare.

Kan någon förklara för mig varför denna person då ej sitter på den säkraste avdelningen, i isoleringen?

..kan det vara att det kanske inte finns plats?
..kan det vara att kliniken inte ville tacka nej till dom 3 miljoner per år dom får för att ha honom?
..kan det vara att dom stoppar in patienter där det finns plats, just för att dom ska tjäna pengar?


..kanske det hade fungerat bättre om det funnits en fungerande vårdplan, fungerande medicin, ja, VÅRD helt enkelt...
...vem blir inte oxtokig av att gå runt, runt, runt och inget att göra?

...jag skulle bli...
...du skulle nog bli...
...alla skulle nog bli...

Rätt så lustigt också att smp skriver ofta artiklar "partiskt", dom skriver inte ur en "dömds" synpunkt, utan alltid för samhällets.....

vård?

Jag har nog kommit på anledningen till att vården inte bedrivs så bra längre.

..det kallas möten & dokumentering..

..det är viktigare att folk går på möten, går i skolan, sitter och dokumenterar vad som händer och skrev, istället för att aktivt prata med patienterna...
..är det det som är meningen med vården?

Personalen sitter vid datorn hela dagarna och är inte i det där "cosmic", som dokumenteringsprogrammet heter, jag fattar inte vad som har hänt med vården..

Sedan har vi ju den där artikeln i SMP idag, om en patient som misstänks ha barnporr material på ett usb minne..

Det diskuteras en hel del om integritet, och egna usb minnen, lånade usb minnen och så vidare.

Personligen har jag inget emot att dom kollar vad jag har, jag har inget att dölja (längre), men att starta en stor utredning, för att det "pekar" lite "signaler" åt det hållet, är väll ändå att ta i...

..så om en mördare håller en kniv åt fel håll, ska det utredas?.....

Ne, men det är klart att om det finns misstanke, att det utreds ordentligt, men sedan hjälper det inte om pressen hoppar på och skapar "skandalrubriker", för det lär knappast skapa några rubriker OM det nu visar sig att denna person var oskyldig..
..tänk även på offren, hur ska DOM kunna leva vidare om det konstant dras upp i pressen om vad DOM har varit med om?

Sedan håller jag med andra bloggare, att det är naturligtvis klart att man ska få använda dator, internet och diverse teknisk utrustning, för efter allt, är det inte;

HÄR, vi ska växa?
HÄR, vi ska lära oss?
HÄR, vi ska begå misstag så vi inte gör det ute i samhället?

...sedan måste jag påstå att jag inte är särskilt förtjust i "ämnet", men en sak som man lär sig genom att vara intagen, det är att alla, under dom brott dom har begått, fortfarande är människor, förstörda, missanpassade kanske, men ändå människor..







smp

Läsare..

Jag har en hel del läsare, flertalet som återkommer, men få som kommenterar....

Jag vet inte om det beror på att jag skriver ibland så "knepigt" att det kan vara svårt att kommentera...

Jag skulle garanterat öka både läsarkretsen & kommenteringen om folk visste vem jag egentligen var, alltså på riktigt...

..jag menar, jag sitter på rättpsyk...
Vad har jag gjort?

Mördare, våldtäkt, pedofil, rån, mordbrand, misshandel, droger, stöld, försök till stöld, är jag en säkerhetsrisk mot sverige?... vem vet, jag kanske är olof palme, som stoppats undan från världen?

..jag kanske är nya hitler, bin ladin, saddam?

..vem vet?

..jag kanske bara är en deprimerad jävel..
..jag kanske inte ens finns...
..detta kanske är en mardröm..

2 st Paranoid Tack....

Jag skrev tidigare på en kommentar på ett annat inlägg,

"Ja, det finns gott om det, vore dock ett plus om dom kan svenska.."

Här är en annan episod som hände en gång:

Jag hade ont i huvudet, bad en personal att ringa till sjuksyster, och fråga efter 2 Panodil.
Varpå följande dialog sägs i telefonen:

Skötare: xxxxxxx önskar 2 paranoid.
Sjuksyster: Vad?
Skötare: Ja, 2 paranoid, paranoid.

Vi resten, i dagrummet, ligger dubbelvikta och skrattar...

..alltså, kan man inte se skillnad på orden panodil, och paranoid, ska man nog inte jobba inom psykiatrin.

Ett annat tillfälle, hade vi en polsk (tror jag) sjuksyster, och man fick flertalet gånger upprepa vad man sa, tala sakta, plus att man fick en hel del polska ord tillbaka...

..eftersom vård, är uppbyggd på kommunikation, så anser jag att det är en prioritet....
....det här med den polska sjuksystern slutade med att ingen frågade efter medicin, utan fick vara utan, eller skicka bud via personal..

Ångestfulla kvällar..

Man ligger i sängen, varje andetag känns som det vore ett workout pass.
Det gör ont att andas, jävligt ont, man sätter sig upp en stund, men lik förbannat gör det ont.
När man lägger sig ner, är det alldeles tyst i rummet, nästan i alla fall, det ända som hörs är den tunga andningen, det låter som om man har en elefant i rummet.

Man sliter med andning, varje andetag måste tas manuellt , annars slutar man att andas, man kan riktigt känna hur luften tar slut, det finns inte nog med luft.

Man får gå upp och öppna den lilla vädringsluckan, den gallerförsedda luckan, och dra in lite frisk luft, men det hjälper inte, lik förbannat känns varje andetag som en kamp.

Man vet att det bara finns två saker som hjälper, medicin, stark medicin eller smärta..
..den eviga kampen, ta tunga mediciner, eller göra sig själv illa...

Benso, det ända som hjälper, men det är starkt, tolleranshöjande och beroendeframkallande...
Skära sig, det är lika effektivt, men inga biverkningar, förutom ärren då.

Val, val, konstant dessa val...

..kvällens val blev destruktiv, istället för drogaktiv....

...plötsligt gör det inte lika ont längre att andas, foten värker som in i helvetet, men andningen  går mycket lättare, nästan av sig själv nu...

..nu är det bara lite omplåstring kvar...


Det var en natt, avklarad, hur många mer tål man?
...det gör ont...

Många våldsbrott på rättpsyk????

Visst är det typiskt, att när personal råkar illa ut, skrivs det och det är så ojojojojojo hela tiden...

När en patient blir hotad eller slagen, så anmäls det inte, såvida det inte blir STORA skador..
..det vet jag av egen erfarenhet.

En kompis till mig blev nästan strypt av en patient, och fick blåmärken runt halsen.

Personalen sa att detta skulle dokumenteras och polisanmälas enligt deras policy.

Efter ett tag bad min kompis om att få se sin journal, och blev väldigt fundersam om att ingen ens nämnt misshandeln han blivit utsatt för.

När han sedan ifrågasatte detta, och undrade om saken någonsin blivit polisanmält?, sa personalen "naturligtvis".

...efter ytterligare ett tag, fick patienten reda på att det inte alls hade gjort någon anmälan eller avvikelse rapport överhuvud taget..

------------

Angående knäckta revben på personal, så är det väll inte svårt att förstå att sådant händer, när det är typ 15 patienter på 2 personal, och man absolut inte har något att göra?, finns det våldsamma patienter, så blir dom inte lugnare utav "hånas" och "trackas" av personal??

...någon sa för länge sedan att "Bygga in säkerhet, är att bygga in farlighet", och det stämmer, alla djur (ja människor är faktiskt däggdjur), blir farliga när dom trängs in i ett hörn...

-----------

Att kliniken har förbjudit mobiltelefon strider fortfarande mot alla lagar och regler, det finns absolut ingen anledning till att ha det förbjudet, eftersom patienterna alltid endå har tillgång till telefon.

Att någon enstaka ska ha misskött sig, får man räkna med, vafan, det är väll vård?, är det inte meningen att man ska utvecklas här, och eventuellt begå misstag HÄR INNE, innan man kommer ut??

Det enda det bidrar till är att det blir dyrare för patienterna att ringa sina anhöriga...
----------
..och det här med datorer, visst har dom en dator som man kan sitta och surfa, skriva på osv, och mig spelar det egentligen ingen roll, desutom skulle det inte förvåna mig om dom bryter mot lagen och sparar allt som varje patient varit inne på..

Är man alltså inte paranoid, så är ledningen och personalen så paranoida

att man själv blir sjukligt paranoid.

..men men, en sekt som denna, sss sekten, klarar sig alltid, man får väll ta självmord för att demonstrera vilken skitplats detta är!

...fast iofs, vem i samhället skulle bry sig om en dömd idiot dör???


http://www.smp.se/nyheter/sverige/manga-valdsbrott-pa-rattspsyk(3114421).gm

Heghlu'meH QaQ jajvam

Någongång...

...snart

Heghlu'meH QaQ jajvam

Förebyggande vård, eller efterbyggande?

Hur kommer det sig, att inom vård, ja all vård, måste något hända innan folk reagerar?

Jag menar, om man tex mår dåligt, talar om det för personalen, och dom säger "vad ska vi göra", är det meningen att det ska vara så?

Om jag nu skulle skära mig någonstans, för jag mår så dåligt, ja vad blir svaret då? - "Vad VAR det vi sa"
och inte orkar dom inte driva saken vidare, alltså se till att patienten mår bättre, utan låtsas oftast om att ingeting har hänt...

Det blir lite den där "See no Evil, Hear no Evil, Say no Evil"
alltså, som homer skulle uttrycka det "DOOOHH!"

..och sedan skita i allt...

..är det meningen att man ska typ skära av sig pulsådern för att få hjälp, så kommer dom och säga "Vad VAR det vi sa"

Varför finns det inget mellanting?

"Okej, han/hon mår dåligt, vi har lite extra uppsikt, eller umgås lite mer för att bedöma ställningarna"

Eller är allt inom "vård" Svart eller vitt?

Antagligen mår man bra, och personalen bara "är" där, eller så mår man så dåligt att dom spänner fast en i spännbälte?

Vi i mitten då???

..vi som är i den gråa delen?, måste det bli helt svart innan något hjälp kommer?

Fiskar..

Har lagt in lugnade fiskar längst ner på sidan.

Titta gärna.

Klicka på den vita rutan för att mata dom!

..jag hade nått.

Jag hade nått som jag skulle blogga om igår kväll, men med min enorma minneskapacitet (NOT!), kommer jag inte ihåg, jag får nog börja att skriva ner det på lappar så jag minns..

Starwars II

Ibland är det kul att titta på en film, och sedan höra en replik som man känner så väl igen.....

"Allt är enklare när man lagar saker, man slipper tänka på annat"

- Anakin Skywalker

Det är likadant med mig, om jag håller på med massor av saker, helst flera stycken samtidigt, då mår jag bra, då tänker jag inte på saker som har hänt, saker som kommer hända osv, utan koncentrerar mig på nuet, i det vi lever...

..så varför kan då inte kliniken se till att man har "saker" att göra, istället för att försöka bedöva ångest och smärtor med mediciner?

..visserligen är det billigare att ge oss mediciner så vi är "lugna", än att behöva anställa personal så vi kan "göra" något...

Tvättar män sina händer?

..en liten kanske knepig fråga, tvättar män sina händer efter toalettbesök?

..anledningen till att jag frågar, är för mitt rum är precis vid en toa, och det är Vääääääldigt sällan jag hör någon tvätta händerna efteråt...

..själv är jag nog lite manisk med det, speciellt efter toabesök..

..ska man våga ta i handtaget ens?

..jag vet att många påstår att dom gör det, men struntar i det....

SSS värre än koncentrationsläger?

.. jag undrar ibland om inte SSS är värre än ett koncentrationsläger...

Nu kan jag inte uttala mig hur hemskt det var på koncentrationsläger, men skillnaden mellan SSS och det, är nog att koncentrationslägrena var genomonda hela tiden.

Här på SSS bygger dom upp våran tillit, och sedan raserar dom det igen, lovar saker, tar bort saker, fan, det vore nästan bättre att dom bara låser in oss, och lämnar oss...

Hur ska man kunna utvecklas som människa, när förhållningsreglerna och dyligt konstant ändras, bryts, och svävar i ovisshet?

Behöver inte vi, som "är" "ostabila", en stabil grund att bygga upp våran tillvaro på?

...vore bättre att bara dumpa oss i nått hål...

(ps. jag menar absolut inte att förolämpa dom som har suttit i koncentrationsläger, eller på något sätt föringa det ds.)

Hittade lite fler bilder som jag hade lagt upp på den gamla bloggen, här är lite bilder på området...

Tyst & lugnt

Det är rätt tyst och lugnt just på...
..de e inge bra tecken....

Hittade lite gamla bilder..

Jag hittade lite gamla bilder på psyket

Nojja Nojja!

Snacka om Jurassic Park dörrar!

Säääääääääääääkerhet

Fick precis meddelande från säk, att jag hade fått ett MYSTISKT PAKET!

..eh... jag funderade och funderade, vafan, jag hade beställt lite dvd filmer, det är väll inget mystiskt, sedan gick det upp för mig, jag har beställt en Spikmatta, och jag kan tänka att säk blev lite fundersamma när dom såg alla mystiska piggar på deras röntgen grejsemojs!

.. ops.. nu avslöjade jag nog för säk vem jag är!...

eh, skitsamma....

Fååååååååår dock inte paketet, för det måste "LUKTAS" på först,
vafan, är dom helt jä.. ja.. det vet jag, jäviga är dom också,
..om man ändå.....

Full fart med dödserfarenhet.

I inlägget innan, skrev jag om att jag som liten varit nära döden några gånger som barn.
Efter jag skrev det inlägget, har jag funderat på hur många gånger jag egentligen varit nära döden, så jag skrev ner en lista....

av det jag minns är:

4år:  
Plastpåse över huvudet tills jag svimmade - Vuxen granne
Hopprep (rosa), runt halsen tills jag nästan svimmade - Vuxen granne
5år:
Hand över mun & näsa tills jag svimmade - Vuxen granne
Vuxen mans könsorgan nerkörd i halsen till jag svimmade - Vuxen granne
7år:
Knä över halsen tills jag svimmade, vaknade avklädd i skogen - Vuxen granne
Försökte klippa av mig mitt egen könsorgan med sax, blev dock avbruten när mamma knackade på dörren.
8år:
Huvudet nertryckt i ett vattenfullt dike, medan han gjorde sitt - Vuxen granne
Självmordsförsök vid järnvägs spår - vågade inte
Satt på mitt bröst till jag svimmade - vaknade avklädd på gärdet. - Vuxen granne
9:år
Badade med 5 andra barn ifrån klassen, en "uppblåst" badring med botten i, som vi satt i, välte, och jag fastnade under. jag hade redan dragit in första andetaget av vatten innan dom hittade mig.
Självmordsförsök vid järnvägs spår - stod på rälsen, men trillade av när jag blev skrämd av tågets tuta.
10år:
Överdos av tabletter, kommer inte ihåg vilka jag tog, men orsakade en veckas sängliggande, med diverse smärtor i magområdet - vägrade gå till läkaren.

...det är det som jag kan komma på just nu på rak arm, dår jag varit "Nära" döden.

..efter ett tag gjorde jag inte motstånd längre, det gjorde minst ont...

eh, nu ska jag nog avsluta, börjar komma ur ämnet, och det börjar bli lite jobbigt..

...inte undra på att jag blev knäpp

Känslomässig störning?

Nu vet jag ju att jag är "lite" knepig i huvudet, men det här har gnagt mig ett tag.

Kan man skilja på värdet av olika kön?

Jag vet ju att i Indien är tex flickor mycket mindre "önskvärda" än pojkar...

Anledningen till att jag funderar över det är det nyliga sigtuna mordet.
Första gången jag läste om det, så tänkte jag "Fyfan, stackars ungar" , "Undra hur morsan ska må när (om) hon någonsin fattar vad hin gjort"

Men, det knepiga som jag egentligen undrar över är varför jag värderar pojkar vs flickor olika?

Hey! - Flippa inte ur nu!, men så är det faktiskt.
Nu är det inte så att jag menar att flickor eller pojkar är värda mer eller mindre "praktiskt" sett.

Men jag mår dåligare av tex sigtuna mordet, just för att det var två pojkar, än om det skulle varit två flickor.

Nu påstår inte jag att det är normalt att tycka så, men jag funderar en hel del på varför jag tänker så.

Ni som har läst min blogg tidigare, innan jag la ner den, kanske minns att jag har haft en hel del problem som liten pojke, så jag kanske påverkats av det - inte för att jag har dödats, även om det dock har varit nära, mycket nära några gånger, plus att jag önskar att jag hade dödats.

Jag VET hur det känns, som liten pojke, och kanske är det därför jag tar det hårdare när det händer andra pojkar, det är den ända logiska förklaringen jag har.

Ps, har ni några kommentarer, frågor eller förslag, var inte rädd att kommentera, jag svarar på alla jag kan svara på...

Personalvirke?

Ibland undrar jag varför personalen jobbar här egentligen?

Deras huvudjobb verkar vara servitriser och kortspelare, och om det uppstår något problem, typ känslomässiga problem, så finns det inte tid till det, kortspelen går före...

..inte undra på att vården försvann.