BANKA IN VETT I HUVUDET?

Alldeles nyss så bankade patienten mittemot huvudet minst 50ggr i väggen, och hjälpen?
-Sluta banka huvudet, det hjälper inte...
Varpå efter ytterligare 50 headbangs så gick de in och lät han gå ut på rastgården ett tag för att lugna ner sig.
Dom pratade lite och han frågade efter en kniv för att få slut på eländet.


Trots att jag tyckt att han och jag inte är lika alls, så känner jag igen headbangen och knivfrågan.


Vem fan mår bra av att vara isolerad dygnet runt, förutom vid lunch och utsläpp på rastgården ett par minuter?
Bra vård hade varit att sätta en personal på honom så det inte blir så ensamt.
...Fast det vore ju bra vård, det bedrivs ju inte här...

BRA VÅRD ELLER SPARA PENGAR???

Jag har en kille som sitter mittemot mig. Han måste vara häktad med restriktioner, då han är inlåst hela tiden.

Han talar inte bra svenska, och måste nog lida av någon psykos, då han hör folk i sitt rum.  Han vågar inte gå in till sitt rum efter han varit på rastgården.

Jag tycker synd om honom, man hör paniken i hans röst, och hans ibland desperata knackningar för att få hjälp.
Nyss så bad han personalen att ringa polisen för han trodde att det fanns någon i rummet.

Personalen sköter sig ändå bra och professionellt.
Men om de kan sätta en extra personal på en kvinna som självskadar sig, så borde de kunna sätta en på denna kille, för även om han inbillar sig så är rädslan äkta.

Ärrtävling...

Det finns 2 typer av ärr, kroppsliga samt psykiska.
När jag kom hit först, så hade jag bara ett fysiskt ärr, men många psykiska.


Den senaste tiden så har de fysiska ärren ökat. Vissa bleknar på ett år, vissa aldrig. Det som är 33 cm långt kommer nog aldrig att blekna.


Det är nog samma med psykiska ärr. Vissa blir blekare medan vissa aldrig försvinner...

VIKT ELLER VÅRD??

Personalen verkar vara besatta av vikt.
Okey, jag måste erkänna att jag ej väger 2-siffrigt längre, utan det har tippat över till 3- siffrigt.


PERSONAL: ´Om du äter mindre så går du ner i vikt och då mår du bättre´.
JAG: ´ Om ni jobbar med mig istället för att sitta konstant på arschlet vid datorn. Om ni pratar och umgås kanske inte min ångest skulle vara så hög att jag konstant åt ??´

VEM ÄR JAG EGENTLIGEN?

Jag har funderat på att skriva en bok om mig, om vem jag egentligen är, och avslöja allt...

Boken skulle vara webbaserad, så att alla kan läsa, kommentera, utan kostnad.

Jag tror att folk skulle gilla det, samt hata mig, men sanningen måste fram -någongång.

Vem vet, min historia kanske kan hjälpa någon annan som riskerar att råka illa ut?

Kanske stoppar det någon att göra någon annan illa. Vem vet?

SSS- EN SEKT?

Jag tror att jag har jämfört SSS med  en sekt tidigare i bloggen, men jag har för mig att det var i den tidigare bloggen som jag avslutade.
Den 26 februari såg jag en dokumentär på tv 4 fakta, om sekter.
Precis innan programmet började, snackade en svensk dam lite kort om ´typiska´tecken för sekter- vad man ska se upp med.

Jag lovar att ALLT som hon sa stämde till  100% in med St  Sigfrids sjukhus. Allt om välkomnandet, nedbrytandet,uppbyggnadet...
... ja allt...

INTRESSANT SAMTAL

Jag pratade lite med en yngre personal, och inte helt oväntat kände han till allt som patienter gjort på kliniken och orsakat rabalder. men det som har varit klinikens fel, att alla psykologer slutat i strejk, branden, chefsöverläkaren som fick sparken för att han ansåg att kliniken tänkte mer på säkerheten än patienternas välmående.
De blir lite indoktorerade- sektaktigt??

VAD JAG ÅNGRAR I MITT LIV

Det är mycket jag har ångrat i mitt liv. Det är mycket som jag skulle vilja ändra, och be om förlåtelse, även om jag inte har förtjänat det.
Det är jättesvårt att rangordna vad som är värt att skriva först, så här kommer det utan någon speciell ordning.

• Först och främst så ångrar jag all smärta som jag orsakat mina föräldrar. De har alltid funnits för mig, alltid varit där.
• Jag kan inte bli förlåten för vad jag gjort, men jag ångrar djupt till alla 100tals personer som har påverkats av mina brott. Speciellt till K.K, A.K, T.P, A.F, N.A, T.A, T.K, O.K, samt R.K.
• Mitt X, M.F: Jag ångrar djupt att jag träffade dig, inte bara för vad som hänt utan även för det som inte hänt. Och ändå fortsätter du?
• Jag ångrar också att jag vid den rättspsykiatriska undersökningen godtog vård. När jag blev inkallad efter den halva tiden där så sa de att de inte hittade någon allvarlig psykisk störning, så de frågade om jag ville ha vård eller fängelse. Fängelset hade nog varit en bättre idé.
• Jag ångrar att jag någonsin berättat för någon om min barndom. Det har bara släppt lösmer ´demoner´ i vuxen ålder.
• Jag ångrar att jag aldrig talade om för mina föräldrar vad vår granne gjorde då jag var liten.
• Jag ångrar att jag inte tog steget framför tåget när jag var 9 år.
• Jag ångrar att jag ens föddes, för efter allt, vad är ett litet liv värt jämfört med vad jag har ställt till med?

Ointresse??

Jag hade rond idag, och läkaren offrade mig 1 minut!!!!
Det gick så snabbt att jag inte hann öppna käften.

Rättsosäkerhet??

Jag skulle skicka ett brev till min kompis för 2 veckor sedan. Efter ett tag så blev jag misstänksam eftersom brevet inte kom fram till adressaten.
Jag bad min kompis att kolla upp med posten om brevet fastnat där, men utan resultat. Dessutom så frågade jag personalen om de hade postat brevet, vilket de intygade att de gjort.
Idag så var jag lite arg och orolig över detta, så jag bad personalen att kolla så inte brevet låg i ett annat fack. OCH DET GJORDE DET.
I ett helt annat fack där annat material finns. Va fan är nu detta???
Är detta rättssäkerhet när kliniken inte kan hålla i ordning på in/utgående post?
Eftersom min kompis väntat 2 veckor på brevet så blev han ju också irriterad eftersom han fick göra onödigt arbete genom att prata med posten mm.
ALLA brev är viktiga, och i min situation så betyder det mycket att hålla kontakt med nära och kära genom korrespondens, inte bara genom telefonkontakt. Man kan ju undra om personalen gjort detta med flit???

...---...

Tyst??

Klinik-ledningen försöker att tysta mig...

... Men det är svårt att tysta någon som redan är tyst.