Förr grät jag mig till sömns, varje natt.
Jag gråter fortfarande, men mest på insidan.
Sömn är inte längre en självklarhet, utan ett privilegium, som tyvärr kräver starka mediciner, för att stundtals uppnås..
Ibland funderar man på alternativa lösningar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar