"Att fela är mänskligt - men det känns gudomligt" - Mae WestFrågan jag ställer mig, då är;
Vem avgör om "mitt fel" är mänskligt eller omänskligt?
Kan man kalla mig omänsklig om jag har begått ett hemskt brott?
Är jag mer mänsklig om jag bara stulit en kexchoklad än om jag hade mördat något?
Kan en människa, som aldrig umgåtts med mig, bedöma om jag är mänsklig eller inte?
Är vi inte alla i grunden mänskliga?
2 kommentarer:
Bläddrade bakåt i din blogg och hittade det här och svaret på första frågan torde väl vara att det som gör en till en människa (förutom att man tillhör den mänskliga arten) är att man lever efter de samhällsregler och lagar som gäller.
Fråga 2: Om du har gjort något som fallit utanför ramarna som man kallar omänskligt beteende så tillhör du ändå den mänskliga arten och eftersom du gör det så bör du kunna lära in (eller lära om) och ta lärdom av detta för framtiden. Det är väl därför som du är på rättspsyk?
Fråga 3: Det är omständigheterna som avgör. Är det krig så är det tillåtet att döda fienden utan att det betecknas som mord och har han en kexchoklad på sig så är det fritt fram.
Fråga 3: Eftersom du är en människa så är det nästan omöjligt att bedöma om ditt känsloliv är mänskligt eller ej (t ex psykopat) vilket du helt säkert inte är.
Du har en hel del bra poänger där, men som du skriver "det är väll därför du är på rättpsyk?"..
..så vore det ju bra om rättpsyk fungerade med samtal och dyligt, nu för tiden är det mest att personalen ska servera mat, kaffe, gå ut o gå, och hur gör det en "människa" friskare?
Skicka en kommentar