Förebyggande vård, eller efterbyggande?

Hur kommer det sig, att inom vård, ja all vård, måste något hända innan folk reagerar?

Jag menar, om man tex mår dåligt, talar om det för personalen, och dom säger "vad ska vi göra", är det meningen att det ska vara så?

Om jag nu skulle skära mig någonstans, för jag mår så dåligt, ja vad blir svaret då? - "Vad VAR det vi sa"
och inte orkar dom inte driva saken vidare, alltså se till att patienten mår bättre, utan låtsas oftast om att ingeting har hänt...

Det blir lite den där "See no Evil, Hear no Evil, Say no Evil"
alltså, som homer skulle uttrycka det "DOOOHH!"

..och sedan skita i allt...

..är det meningen att man ska typ skära av sig pulsådern för att få hjälp, så kommer dom och säga "Vad VAR det vi sa"

Varför finns det inget mellanting?

"Okej, han/hon mår dåligt, vi har lite extra uppsikt, eller umgås lite mer för att bedöma ställningarna"

Eller är allt inom "vård" Svart eller vitt?

Antagligen mår man bra, och personalen bara "är" där, eller så mår man så dåligt att dom spänner fast en i spännbälte?

Vi i mitten då???

..vi som är i den gråa delen?, måste det bli helt svart innan något hjälp kommer?